Statsminister Stefan Löfven (S) med Ukrainas president Porosjenko på förra toppmötet med östliga partnerskapet 2015. Arkivbild.

Statsminister Stefan Löfven (S) med Ukrainas president Porosjenko på förra toppmötet med östliga partnerskapet 2015. Arkivbild.

Bild: EU

EU-miljarder till trots - skakig demokratiresa för Östeuropa

EU:s östliga partnerskap med sex forna Sovjetrepubliker har inte gett den stabilitet i grannskapet som EU önskade. Säkerhetsläget har snarare förvärrats och trots mångmiljardstöd har länderna fortsatt stora problem när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och korruption.

– Det utvecklas. Men det är svårt att säga att det har varit framgångsrikt. Så sammanfattar Rosa Balfour, politisk expert på The German Marshall Fund of the United States i Bryssel, det östliga partnerskapet.

Imorgon fredag träffas ledande företrädare för EU och partnerländerna Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland i Bryssel för att utvärdera samarbetet och staka ut den fortsatta vägen framåt. Från svensk sida deltar statsminister Stefan Löfven (S).

Inför mötet konstaterar Rosa Balfour att partnerskapet som startades 2009 på initiativ från Polen och Sverige inte har gett den säkerhet och stabilitet som EU hoppades på. Hon pekar på den ryska annekteringen av Krim som det främsta exemplet på osäkerheten i unionens östliga grannskap.

Förutom den väpnade konflikten i östra Ukraina som i praktiken fortfarande pågår bråkar flera av partnerskapsländerna sinsemellan. Så sent som för några veckor sedan rapporterades det om skottlossning vid den oroliga gränsen mellan Armenien och Azerbajdzjan.  

Den svenska freds- och konfliktforskaren Svante Cornell som är chef för Institute for security and development policy har dock en ljusare syn på samarbetet.

– Det är en framgångssaga med tanke på de ekonomiska och säkerhetspolitiska förutsättningarna, säger han Europaportalen.

Men även Svante Cornell medger att partnerländerna inte har blivit mer stabila och att de inte har utvecklats så som EU har önskat.

I bästa fall bristfälliga demokratier

Generellt kan man dela in de sex partnerländerna i två läger. I det ena finns Georgien, Moldavien och Ukraina som har närmat sig EU. De har alla skrivit under handelsavtal och fått viseringslättnader - deras medborgare kan i dag resa fritt till Schengenområdet och vistas där i upp till 90 dagar utan visum, något som beskrivs som en stor framgång.

I den andra gruppen finns Armenien, Azerbajdzjan och Vitryssland. De har trots EU:s erbjudande om frihandelsavtal, viseringsfrihet och ekonomiskt stöd valt att närma sig Ryssland och de har gått med i den euroasiatiska ekonomiska unionen (EEU) under rysk ledning.

Men tittar man närmare på den demokratiska utvecklingen och bekämpning av korruption som är viktiga mål inom partnerskapet så har länder från båda lägren haft svårt att prestera.      

Tidningen The Economist gör vartannat år en ranking över olika länders styre. Mellan 2008 och 2016 har fyra av de sex östländerna försämrat sina betyg. Tre av dem: Armenien, Azerbajdzjan och Vitryssland betraktas som auktoritära regimer. Moldavien som har högst ranking benämns som en bristfällig demokrati.

På samma sätt visar Reportrar utan gränsers mätningar att tre av länderna har sämre ranking i dag vad gäller pressfrihet jämfört med 2009. Det gäller Ukraina, Azerbajdzjan och Vitryssland. I de två sistnämnda beskrivs situationen för journalister som svår eller väldigt svår.

Georgien är det partnerland med störst pressfrihet. Värt att notera är att landet rankas högre än fyra EU-länder.  

När det gäller korruption ser utvecklingen ljusare ut. Transparency Internationalss index för 2016 visar att fem av de sex länderna har klättrat på rankingen under det östliga partnerskapet.

Vitryssland är det land som har klättrat mest, från plats 139 till 79 bland världens länder.

Även här är Georgien det ledande landet bland partnerländerna. Med plats 44 i världsrankingen ligger de bättre till när det gäller graden av korruption i landet jämfört med tio EU-länder däribland Italien.

Moldavien är det land som har försämrat sin korruptionsranking och det rejält, från 89:e plats 2009 till 123:e 2016.

– Enorma resurser har satsats av EU i Moldavien men vanstyret och korruptionen fortsätter ju, konstaterar Svante Cornell.

Sedan starten 2009 har Moldavien fått ungefär 6,5 miljarder kronor i stöd från det europeiska grannskapsinstrumentet ENI som är den främsta finansieringskällan för partnerländernas reformer. Sammanlagt har de sex länderna fått 36 miljarder kronor av EU på åtta år.

Att EU:s politiska ansträngningar och finansiella stöd inte har gett mer resultat beror i stor utsträckning på interna svagheter inom EU menar experterna.   

Splittring försvagar EU

Rosa Balfour berättar att EU är fundamentalt splittrat när det gäller relationen med de forna sovjetrepublikerna. Medan vissa länder som Polen, de baltiska länderna och Sverige vill erbjuda en väg mot EU-medlemskap är andra som Frankrike, Tyskland och Nederländerna mer motsträviga och det hämmar EU:s förmåga att driva fram de förändringar som unionen vill se i grannskapet.

Den splittring som Balfour beskriver har funnits länge.

– Jag har tittat på utvidgning under nästan två decennier och debatterna är väldigt lika över tiden även om länderna ändras, säger hon.

Samtidigt pekar hon på en annan svaghet i det östliga partnerskapet: att det saknar ett starkt säkerhetstänk.  

Svante Cornell gör samma bedömning. Och han beskriver rättframt de val som partnerländerna står inför.

– EU är ingen aktör vad gäller de hårda säkerhetsfrågorna. EU pratar med en frekvens och Ryssland svarar på en annan. EU pratar om integration, normer, korruptionsbekämpning och demokrati. Ryssland säger till de här länderna, ganska enkelt, gör du så här så invaderar vi ditt land. Och det har EU inget svar på, säger Svante Cornell.